Paper Mario
Om Super Mario 64 var det spel som presenterade vad man kunde göra med den nya hårdvaran Nintendo 64 var kanske Paper Mario spelet som fick bli en någorlunda fin slutpunkt för konsolen. Tekniskt är det inte särskilt imponerande med sina lite torftiga miljöer och små områden, men det har en intressant estetik. Som titeln antyder så befinner man sig i en spelvärld där allting (nästan i alla fall) består av papper. Paper Mario är inte ett traditionellt Mariospel utan snarare ett rollspel, fast förenklat jämfört med den spelgenrens mer avancerade och stora titlar.
Så sent som år 2001 släpptes Paper Mario till Nintendo 64 i Sverige och det blev därmed ett av de sista stora spelsläppen till konsolen. Våren 2002 tog nästa konsol från Nintendo över i Sverige, nämligen Gamecube. Gamecube släpptes dock redan hösten 2001 i Japan och i USA. Lanseringen i Europa drog ut på tiden.
Paper Mario erbjöd många timmars spelande, och en rätt charmig historia med en stor portion humor. Det är däremot inte ett rollspel som man kan ta på fullt allvar eller som man blir berörd av och därför blir det ett lite utdraget spel. Dessutom blir striderna enformiga i längden. I början kan man inte annat än tycka om de små minispelsliknande inslagen där man till exempel ska tryck
a på knappar vid rätt tillfällen för att förlänga och förstärka en attack i de turordningsbaserade striderna, i längden blir det dock lite segt.
Paper Mario är inte ett dåligt spel men långt ifrån Nintendos bästa spel till Nintendo 64. Det lever faktiskt ganska mycket på sin grafik och sin charm, medan själva spelinnehållet inte är spelets starkaste sida. För den som inte har spelat och njutit av Marios tidigare äventyr finns inte heller riktigt samma igenkänningsfaktor att glädja sig åt. En stor del av nöjet med spelet är att man kan känna igen karaktärer från tidigare Mariospel som plötsligt har fått en personlighet och går att prata med, eller i vissa fall går att få att ansluta till Marios följe.
Paper Mario är inte ett av Nintendos bästa spel och kanske inte ett spel för den bredaste publiken heller, men definitivt ett av de charmigaste.
Det sägs att Shigeru Miyamoto, en av Nintendos mest kända speldesigners, gillar Sonys Parappa the Rapper. Kanske var det just Parappa the Rapper som inspirerade Shigeru Miyamoto till att göra ett Mariospel med karaktärer och miljöer som till synes består av papper. Parappa the Rapper har nämligen också en sådan estetik.